detkallasvestibulit

Är att bli frisk.......

Nej inga bakterier hittade dem denna gången heller. Har blivit kallad till jätte undersökning, röntgen, titta upp i blåsen och prover. Titta upp i blåsen på mig när jag är vid medvetande kommer inte hända, har för mycket traumatiska undersöknings upplevelser, vill inte ha mer! Röntga kan dem väl få göra och ta prover. Men jag ska till min gynekolog i Januari och göra nån slags depression utredning. Det är väl större chans att smärtan är psykisk än att jag plötsligt fick något annat fel efter att ha haft urinvägsinfektion. En del av mig tror att jag fortfarande har urinvägsinfektion. Smärtorna jag har är inte helt främmande, tror att jag kanske haft dem när jag var yngre efter upprepade pencillin kurer, så kanske kan det vara kopplat till pencillin kurerna vem vet. Jag försöker att bita ihop och göra det bästa av situationen, vissa dagar är bättre än andra. Men nu har jag i alla fall lite välförtjänt ledighet! Idag har det varit plugg och en massa julfix, bröt ihop lite över en grej med min mamma, har brutit med henne men får ändå inte vara i fred. Oerhört påfrestande, men hon ska inte få förstöra min jul! Jag ska göra allt i min makt för att få henne ur mitt liv ett tag, får se om jag kan må psykiskt bättre av det.

God jul på er!

Hej! Ingen speciell förändring i mina besvär. Blir förmodligen ingen skola imånn för mig, jag får gå upp på tok för tidigt i såna fall och dessutom vågar jag inte riktigt kissa i skolan längre då jag idag haft ont efter varje gång jag kissat, inte jätteont men ändå. Vill slippa oroa mig över det. Och jag missar inget imånn så vitt jag vet, kan plugga hemma lika bra förmodligen. Jag försöker att ta mig til skolan så mycket som möjligt även om det är jätte tufft ibland, men jag har också gränser, just nu behöver jag vara hemma en dag och slippa oroa mig över att gå på toa där osv. Och få lite mer sömn istället för att behöva gå upp och kissa svintidigt för att må hyfsat när jag ska till skolan.

Igår lyckades jag distrahera de jobbiga tankarna och all oro ganska bra med hjälp av IKEA besök och lucia firande med släkt. Idag har jag mest pluggat, dock dök det upp ganska mycket jobbiga tankar nu på kvällen.

Pratade i alla fall en del med min pappa igår kväll och han ska försöka lämna in ett urinprov från mig imorgon, så gör dem förhoppningsvis en sista odling innan jul. Litar inte på odlingar så jag vill ha ännu mer "svart på vitt" att det inte är en urinvägsinfektion. Hoppas självklart att det är det så jag kan få pencillin och sluta oroa mig så mycket!

En rolig grej som hände förra veckan var att när jag var på Yoga hade vi en "vikarie" som ledare och i slutet när vi skulle slappna av så sa hon "slappna av i underlivet", och jag tyckte det var lite roligt. Jag om någon borde ju inte tycka det ämnet är tabu utan borde tycka det är ett helt normalt ord hehe.

Denna bloggen har blivit dystrare än vad jag tänkt mig, pga. alla urinvägsbesvären. Men det är skönt att få skriva av sig ibland så jag kommer fortsätta.

Ta hand om er!

Det har varit dålig uppdatering på senaste, jag har haft fullt upp med skola och annat, och sen har jag försökt att inte fokusera så mycket på smärtan och tankarna kring den. Men att inte fokusera på den funkar bara ett tag.

Uppdatering på urinvägsinfektionsfronten; Min gynekolog tror inte att jag har urinvägsinfektion längre, inga bakterier kunde hittas på den senaste odlingen. Själv tror jag att jag kanske har det, det har inte varit lätt att hitta bakterierna innan heller så. Just nu kanske det blir remiss till urulog. Olika teorier är att det antingen kan vara en irration från att jag hade urinvägsinfektion ganska länge, eller att vestibuliten har "utvidgas", ja alltså týp att nerverna gör att jag får ont även kring urinvägarna. Morgonarna är oerhört jobbiga, försöker gå upp tidigt för att kissa och sedan försöka somna om, funkar ibland. Hur ont det gör varierar. Ibland gör det ont även vid andra tillfällen på dagen, oftast inte lika intensivt dock som tur är. Psykiskt är det inte bra, påminner mycket om hur det var när jag fick v. Jag visste inte var det var jag hade = oro, var det farligt/dödligt? Sen var det svårt att hantera smärtan, man hade ju inte "vant" sig med den än. Sen var det oerhört jobbigt att inte veta om det fanns botemedel/smärtlindring eller om det nånsin skulle gå över. Precis så känns det nu, jag fyller 18 snart och det känns inte kul att fylla det när man inte ser en ljus framtid. Det känns hårt att nu när vestibuliten efter så många år hade blivit bättre så får jag det här. Alla drömmar känns mycket mer avlägsna, ouppnåliga. Hur många år tar det innan urinvägsbesvären blir bättre, hur många år måste jag stanna i Sverige. Det är så det känns just nu. Har ingen aning om hur jag ska klara skolan nästa termin då jag förmodligen kommer få färre sovmorgonar vilket leder till att jag får gå upp svintidigt om smärtan ska hinna avta innan det är dags att åka, vilket leder till att jag får alldeles för lite sömn.
Jag känner mig ganska härdad från vestibuliten, att jag klarar en hel del smärta men även jag har en gräns för hur mycket jag klarar innan jag måste börja anpassa mitt liv efter smärtan för att underlätta.

Uppdatering på vestibulit fronten; Urinvägssmärtorna övergår ofta i vestibulit smärtor förmodligen för att jag spänner mig när det gör ont. Har även glömt äta mina minipiller några dagar vilket nu har resulterat i att jag har någon slags mens vilket är katastrof för vestibuliten. Igår tog jag mig till skolan på något sätt, även om jag var halvt gråtandes hela vägen. Vet inte hur jag fick fötterna att kliva av bussen och på spårvagnen och sedan att fortsätta gå, någon drivkraft har jag i alla fall uppenbarligen.

Ta hand om er!