At the point of breaking

Hej! Har inte orkar skriva så mycket, det har varit rätt tungt på senaste. Idag blev det lite för mycket för mig, började gråta i bilen på väg till stan och tårarna ville inte sluta rulla. När jag kom hem mådde jag så dåligt, avbokade träningspasset, kände inte att jag orkade gå ut genom dörren. Efter tårar och middag sov jag lite halvt (vaknade då och då) en stund.
Kvällen har sedan spenderats framför tvn i ett försök att dämpa ångesten och tänka på annat. Svårt att sätta ord på mina känslor men det känns lite som luften gått ur mig, har ingen energi, tycker ingenting är roligt och varje dag känns som en kamp. Pga. den ständiga oron kan jag liksom inte njuta av det som annars är glädjeämnen som fester, myskvällar, träning osv. Den lilla energin jag har som inte går åt till att vara sjuk och må dåligt psykiskt går till att försöka klara av skolan. Det känns som hela hösten har försvunnit i ett töcken av smärta.

När det kommer till urinvägsinfektionen så blev jag mycket, mycket bättre under veckan som gått, min sista penicillin tabletten i min fjärde penicillin kur tog jag på tisdag kväll/natt. På fredag kände jag att den började komma tillbaka, igår(lördag) kände jag att den absolut var tillbaka. Jag dricker massa tarnbär och försöker undvika socker men det hjälper inte. Nu är rädslan för att det är nån resistent bakterie stor, rädslan av att jag inte blir av med det, att jag ständigt kommer på urinvägsinfektion och kommer oroa mig mycket över det. Min mamma kan inte ens bada utan att få det, så vill jag verkligen inte ha det. Jag tror att jag behöver en längre kur, kanske 2 veckor eller så för att verkligen bli av med det. Hoppas att jag kan få samma pencillin igen fast i längre kur eller nått, bara bakterierna inte är resistena mot det pencillinet nu. Det tar så hårt på mig att jag blev såpass frisk och sen sjuk igen! Jag är dock tacksam över att jag fick vara frisk i några dagra och att jag fick vara frisk när jag var bortrest. Men samtidigt är jag arg över att jag är tacksam över en sån sak och arg över att just jag har fått detta, räcker det inte med att jag har vestibulit?!?!

2 veckor kvar tills nästa kurator tid, tungt. Imånn ska jag i alla fall till en gynekolog som ska jag mig remiss till en annan gynekolog som ska vara bra på vestibulit. Hoppas att den gynekolog jag ska träffa imånn inte är den jag misstänker att det kan vara utan är en trevlig, förtroende ingivande gynekolog som kanske kan hjälpa mig med urinvägsinfektionen också då jag inte har något förtroende för min distriksläkare längre. Tror också att jag har svampinfektion och det hade varit bra om hon kunde lista ut det.

Nej, nu ska jag se lite webtv och försöka tänka positivt och samla energi för att ta mig igenom morgondagen och klara av skolan. (Har minst 1 prov denna veckan, har även en inlämning och ska ha läst 1 bok på engelska + sett filmversionen och jämfört dem). Hoppas också att det blir varmare i veckan, mår så dåligt av kylan.

Hoppas att ni har


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0